Fado

Portugal, och särskilt Lissabon, är berömt för sin Fado, som firar vad portugiserna anser är ett unikt portugisiskt känslouttryck känt som saudade, ibland förklarat som nostalgi för det som gått förlorat. Denna melankoliska känsla förknippades ibland med de gamla dåliga tiderna under Salazars diktatur, tills en ny generation med moderna artister gav musiken nytt liv, förde ut den till en internationell publik och ibland blandade den med modern jazz.

De första som slog stort var Madredeus, med sångarens sällsamma sopranröst uppbackad av akustiska gitarrer och dragspel. De fick en trogen publik i Europa och också, kanske överraskande, Japan. Också Nelly Furtado (som har rötter på Azorerna) säger att hon påverkades av Fado, särskilt tydligt på hennes album “Folklore”, men mer traditionella fadistas, lsom Mariza, Dulce Pontes, Camané, Cristina Branco, Mafalda Arnauth, Mísia och Katie Guerreiro har också fått en internationell publik. Mariza, med sitt karakteristiska flätade blonda hår, är kanske den bäst kända av alla artister inom nya vågen bland Fado-sångare. Hon kommer ursprungligen från Mozambique och anses av vissa bara kunna överträffas av legendariska Amália Rodrigues.